PANIK!
Usch, tänkte gå ut med soporna lite snabbt förut. Tänkte dock inte på att ta med mig nycklarna då det aldrig annars är låst där nere.
Såklart slutar det med att jag blir utelåst... Får panik och börjar nästan gråta. Jag springer upp till grannen, som det visar sig redan har åkt till jobbet och får därför rusa ner igen, mitt ut i gatan och stoppar första bästa person som jag ser.
Klockan är nu bara 06,20 och jag ringer min far som står i duschen. Han skyndar sig för att komma hit med extranycklarna så fort som möjligt. Allt som surrade i huvudet på mig var barnen, vad som kunde hända... Helt plötsligt hör jag ett klick. Dörren är öppen! Jag springer upp till lägenheten och tar upp båda barnen i famnen, kramar och pussar på dem. De är oskadda tack och lov. Efter det ringde jag min far igen för att berätta att läget var stabilt, allt hade ordnat sig. Phu, vilken tur att Lili inte rest sig ur matstolen, eller att Devin gått ut i trapphuset och ramlat i trappen eller något sådant. Vad som helst kan ju ha hänt, en olycka kan ske så fort. Hemska tanke! Men som tur är mår vi alla bra nu, redo för en dag på förskolan och som fortsatt arbetssökande...
