Beatrice, en kämpande mamma till två ♡

Min dotter är på så dåligt humör just nu. Kanske främst för att hon är hungrig. Men så blir det om man inte äter, och jag tror faktiskt att hon börjar lära sig detta vid det här laget. Det har Devin gjort i alla fall.

Enligt vissa så kanske detta tolkas i deras ögon som att jag plågar mitt barn, men nej - tvärtom. Jag försöker lära Lili att man äter det som serveras, annars kan man vara utan, om man hellre vill det. Jag vill inte riskera att mina barn växer upp som två bortskämda brats när de blir äldre. Man kan inte alltid få som man vill, det är tyvärr ofta dessa människor som det slutar illa för som jag har sett, och då talar jag såklart inte bara om maten - utan att få som man vill i allmänhet. Jag är själv uppväxt med den metoden att man äter den maten som serveras, annars får man vara utan tills det är dags för nästa måltid att serveras. Och jag kan erkänna att när jag var mindre så tyckte jag givetvis att mina föräldrar var jättedumma och orättvisa som lagade bland annat levergryta och kalvtunga minst två gånger om året, som jag fortfarande inte är speciellt förtjust i, men med tiden så har jag insett att det är tack vare detta som har gjort att jag inte är speciellt kräsen när det kommer till mat och att testa nya maträtter med mera. Jag ser därför denna metoden som väldigt positiv.

Javisst, Lili är troligtvis fortfarande lite hungrig eftersom hon knappt rörde sin middag i går eller lunchen som serverades i dag. Men hon åt väldigt bra till frukost. Vi äter regelbundet frukost, lunch, middag och en (ibland även två) mellanmål och frukt under dagarna, så det är ju inte direkt så att mina barn svälter, om nu någon tror det. Och jag lagar ju knappast sådan mat som jag vet om att mina barn inte alls tycker om. Enligt mig så bör man i alla fall smaka på all mat som serveras, men sedan om man vill äta upp allt som ligger på tallriken eller ej är en annan sak.

Hur gör ni när det kommer till uppfostran och måltiderna där hemma?