Beatrice, en kämpande mamma till två ♡

ensamstående • mamma till två • student • vikarie • inredningstokig • shoppaholic • resor

Säg adjö till napp och blöjorna!

Publicerad 2014-04-27 07:25:00 i Barnen ♥, Lili ~ 1-3 år, Vardagsliv,

Gissa om jag är stolt över mina två små älsklingar! På bara några dagar så har tösan slutat med napp och pojken är nästintill helt blöjfri! Och det har gått så bra, utan några värre protester och vakna nätter.
 
För att få Lili att sluta med nappen så fick jag lite hjälp av min pappas fru. Hon har nämligen ett medel som ofta används i Thailand för att få barnen att sluta amma och detta medlet både luktar och smakar skitäckligt verkligen. Vi droppade någon droppe av detta medlet på nappen och Lili regaerade direkt på hur illa nappen luktade att hon inte ens ville ta den i munnen längre. Hon bad oss tvätta av nappen men istället för att rengöra nappen helt så droppade pappas fru på en liten droppe till på nappen utan Lilis vetskap och förklarade sedan för Lili att den inte gick att få den ren.
 
Första natten var kämpig då Lili vaknade och var ledsen ett antal gånger, så jag tvättade av nappen och gav henne den efter typ sjunde gången som hon hade väckt både mig och sin bror. Men innan hon vaknade på morgonen så tog jag ifrån henne nappen och gömde den väl och sedan så var jag så hemsk att jag lurade min dotter lite genom att berömma henne hela dagen därpå över hur duktig hon var som hade sovit utan nappen hela natten. Dagen därpå så nämnde hon inte nappen en endaste gång och har heller inte vaknat för att fråga efter den under nätterna som nu har gått. Så fort den kommer på tal så svarar hon: "Nappen luktar äckligt. Behöver inte den längre".
 
Lili känner sig verkligen som en stor tjej och börjar komma ikapp sin bror när det gäller det mesta nu mer. Hon talar nu redan om att också sluta med blöjan - så det går ju helt klart åt rätt håll ;)

Det kunde ha slutat riktigt illa.

Publicerad 2014-04-24 12:56:23 i Barnen ♥, Devin ~ 3-6 år,

Jag ser hur ungen tar fart med sin cykel, men sedan ser jag också den branta nedförsbacken som närmar sig och som dessutom leder till en grusbelagd fotbollsplan...
 
Jag ropar åt honom att sakta ner och jag ser hur han verkligen försöker, men tramporna snurrar för fort. Det är omöjligt att få stopp på cykeln i tid. I ren panik så springer jag snabbt efter för att på något sätt få stopp på cykeln för att undvika att min lilla pojke ska slå sig sönder och samman av gruset. Hemska tanke!
Jag hinner ikapp honom och precis när han svänger så slänger jag mig framför cykeln (detta var det enda jag i all hast kom på för att dämpa Devins fall). Jag får både honom och cykeln över mig. Han skriker och jag känner hur min hand värker av smärta. Jag lyfter upp min pojke och frågar om och om igen vart och om han har ont någonstans, men otroligt nog så klarar han sig utan en enda skråma på kroppen. Han blev mest rädd. Jag däremot skrapade upp handflatan rätt rejält.
 
Ett äldre par som var ute på promenad såg alltsammans och mannen erbjuder sig att ringa efter en ambulans, men jag tackar nej och kommer plötsligt att tänka på Lili. Henne lämnade jag ju längst upp i backen. Panik! Jag vänder mig om snabbt för att se efter så att hon inte gjort samma misstag och kommer farande nedför backen hon med, men möts tack och lov istället av den äldre damen som hämtat ner Lili och bobbycaren till oss. Alla är välbehållna (utom min hand då), tack och lov! Och jag tror minsann att Devin kommer att aktar sig extra noga för branta och långa backar från och med nu...

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela