Beatrice, en kämpande mamma till två ♡

ensamstående • mamma till två • student • vikarie • inredningstokig • shoppaholic • resor

Jag behöver er hjälp.

Publicerad 2015-01-02 00:16:00 i Barnen ♥, Minnen, tankar & åsikter, Vardagsliv,

Jag vet att jag inte har varit aktiv här på bloggen alls den senaste tiden, men anledningen är att jag helt enkelt inte har haft lusten till att skriva. Det har varit fullt upp med annat. Jag har högskolan att tänka på och mina barn bland annat. Jag har i alla fall hållt min instagram uppdaterad under hela tiden med mängder av bilder, men på sistone så har jag faktiskt börjat sakna skrivandet också, samt era fina kommentarer och att dela med mig av olika tips och idéer...
 
Men just nu behöver jag er hjälp med barnen. De sover inte alls bra och vaknar titt som tätt på nätterna, vilket påverkar hela familjens sömn naturligtvis.
Båda två verkar ha ett stort behov av närhet och klarar inte av att somna på egen hand, utan att någon sitter bredvid dem och håller dem i handen. Vi har försökt, men varje gång vi går ut från rummet innan de har somnat så blir det kaos. Skrik, gråt och ilska till förbannelse. De väcker varandra och tillslut så sitter vi där med två ledsna, arga och övertrötta barn som totalvägrar att somna om. Vi har prövat metoden där vi bara lägger tillbaka barnen i sina sängar gång på gång och vi har även försökt förklara för barnen hur viktigt det är med sömn och att sova regelbundet. Ingenting tycks bita på våra två. Likaså när det handlar om att de vaknar mitt i natten och kommer in till oss. De far runt och för ljud ifrån sig och väcker resten av oss som ligger i rummet. Vi har prövat att lägga tillbaka dem i sina sängar som straff om de inte lyssnar på oss, men även här så använder de sig av sin ilska och höga stämma och låter oss inte sova när de väl har vaknat...
 
Så nu frågar jag er, kära läsare... Har ni några särskilda tips eller metoder som fungerar vid sådana här situationer?

Årets första (och sista?) svamp-plockning!

Publicerad 2014-08-24 22:18:35 i Minnen, tankar & åsikter, Vardagsliv,

Redan vid klockan nio i morse så hämtade min far upp mig och gissa om jag var taggad! Jag var till och med så taggad att jag inte tänkte mig för utan gick rätt in i sovrummet och väckte min sambo som sov så gott och hade tänkt ta en lååång sovmorgon denna dag, då båda barnen sov borta under natten som var. Haha. Förlåt älskling!
 
...Inte en enda gång i år har jag varit ute i skogen och plockat kantareller faktiskt så i går när min far frågade om jag skulle med så tvekade jag inte överhuvudtaget på att tacka ja!
 
Jag gick där i skogen och höll ett vakande öga på min far och hans fru för att slippa tappa bort dem, samtidigt som jag noggrant kikade efter kantareller, men trots detta så lyckades jag komma ifrån de båda två och stod ett tag helt förvirrad och smått panikslagen över att inte ha en aning om åt vilket håll jag skulle gå för att komma tillbaka till bilen där vi parkerade den. Överallt runtomkring mig så såg ju allt likadant ut... Jag försökte ignorera paniken som for upp inom mig och visste att jag på ett eller annat vis skulle hitta tillbaka, tids nog. Så jag fortsatte att gå och leta kantareller.
 
 
Plötsligt så ser jag någon en bit längre fram. Jag rusar fram till personen och ser till min glädje att det är pappas fru! ...Efter denna upplevelse så var jag sedan extra noga med att hålla mig i närheten av min far eller hans fru hela tiden tills vi åkte hem, och nästa gång jag är ute i skogen så ska jag banne mig slå på GPS:en så att jag utan problem kan hitta tillbaka till vår startpunkt!
 
Och kantareller det fick jag med mig en hel del hem som vi bland annat använde i vår köttgryta som lagades till middag. Supergott!

Ett minnesvärt ögonblick!

Publicerad 2014-08-17 20:55:44 i Minnen, tankar & åsikter, Vardagsliv,

Tänk vad många man har lärt känna, på sätt och vis, genom bloggen, genom att följa andras vardag, men som man tyvärr aldrig har fått möjlighet att träffa i verkligheten. Därför blev jag extra glad i går när jag fick den möjligheten att faktiskt få träffa fina Fnulan in real life! Det var en blyg (i alla fall från min sida), men fantastiskt upplevelse och jag är glad att hon tog sig tiden att svänga förbi och säga hej! ♥ Tyvärr så missade vi båda två att ta kort på detta minnesvärda ögonblicket, men som Malin skrev på facebook - det innebär ju bara att vi MÅSTE ses igen! ;) Bra tänkt!
 
I går var jag nämligen nere i Skåne för att fira min brorson som skulle få sitt namn och för att hälsa på resten av den nya tjocka släkten som tillkommit sedan brorsan träffade sin flickvän, och när vi ändå var där nere i landet så chansade jag och skrev ett personligt meddelande till Malin att jag var på väg ner till hennes hemtrakter, för såklart så kan man ju inte missa den chansen att få kramas med henne!
 
Det var en mycket trevlig dag och vi slapp tack och lov regnet som SMHI hade varnat för tidigare under veckan. Vi bjöds på en god lunchbuffé, dricka, mycket skratt och mingel, samt såklart en massa gos med min fina lilla brorson! Man blev ju inte sugen på en liten till eller så... Inte aaalls...! *harkel*... ;)
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela