Jävla epilepsi!?
Jag har precis börjat med bäddningen av våra sängar här hemma när allting plötsligt svartnar framför mig och jag blir tvungen att sätta mig ner för att inte ramla ihop. Mitt huvud dunkar av smärta och allting runtomkring snurrar runt, runt, runt... Jag känner mig rejält berusad, ärligt talat. Jag försöker resa på mig, men misslyckas och lägger mig istället raklång på golvet för att försöka få lite kontroll på allt som sker. Den enda tanken som kommer upp i huvudet på mig är såklart: "Håller jag på att drabbas av ännu ett epilepsianfall?" ...
Plötsligt så vaknar jag. Jag var fortfarande lite trött och kände av den där nyvaken-känslan i kroppen, men annars mådde jag som vanligt. Vad var det som precis hände? Barnen står bredvid och tittar på mig. De verkar inte rädda på något vis utan ser bara på mig med en frågande min. Tack och lov, det kanske inte var något anfall trots allt! För då borde väl i alla fall Devin ha reagerat, som annars brukar vara så skrämd för saker som sker runt omkring honom? Deras pappa var just då i väg på gymmet och "pumpade upp sig" som han brukar uttrycka det. Jag var med andra ord ensam med barnen just då. Jag hade inte någon koll på tiden heller, så jag vet inte hur länge jag var avsvimmad eller om allt bara skedde under en kort stund liksom. Otäckt det där. Fy alltså! Men som sagt - nu mår jag bra igen.
Den enda frågan som återstår är: Var detta något som hände p.g.a. epilepsin eller kan det ha varit så enkelt att det är värmen utifrån som tär på kroppen och fick den att reagera?
