Det finns inget dåligt väder...
...bara dåliga kläder.
Detta har jag fått erfara ordentligt i dag, men det var ju heller inte första gången. Jag har alltid varit en frusen liten tös som avskyr att vara utomhus, men jag tror att det äntligen är på väg att förändras. Faktiskt så uppskattar jag utomhusvistelserna mer och mer med barnen och jag har dessutom lärt mig att klä mig efter väder, vilket jag antar är en stor anledning till att jag också har lärt mig att verkligen njuta av naturen.
I dag har det regnat, och inte så lite heller. Vi var plaskvåta, både pedagoger och barn på förskolan! I stort sätt allas ytterkläder och strumpor åkte in i torkskåpet strax innan lunchen och fick sedan hänga där tills det var dags att gå ut igen runt kl 15.
Oturligt nog så hade jag självklart glömt mina gummistövlar hemma just i dag med. Så typiskt! Skorna och strumporna var som sagt plaskvåta efter allt regn.
Men kul hade barnen iaf, trots vädret. De hoppade i vattenpölar, bakade med gegga och aktiverade sig för fullt tills de tillslut blev så kalla och blöta rakt genom kläderna att vi fick lov att ta in dem så att de inte skulle bli sjuka.
Har man själv varit sådan där som liten? Jag minns bara att jag ofta gnällde, grät och hade svinont i händerna av kyla när vi var ute någonstans då det inte var sol och rejält varmt ute. Jag var verkligen sämst på att klä mig ordentligt. Jag hade alltid för lite kläder på mig eller för tunna vantar eller liknande. Och mina barn är raka motsatsen. De vill i stället nästan alltid ta av sig kläderna för att de är för varma. Knasigt det där. De brås väl på sin far båda två antar jag.
