Beatrice, en kämpande mamma till två ♡

Redan vid klockan nio i morse så hämtade min far upp mig och gissa om jag var taggad! Jag var till och med så taggad att jag inte tänkte mig för utan gick rätt in i sovrummet och väckte min sambo som sov så gott och hade tänkt ta en lååång sovmorgon denna dag, då båda barnen sov borta under natten som var. Haha. Förlåt älskling!

 

...Inte en enda gång i år har jag varit ute i skogen och plockat kantareller faktiskt så i går när min far frågade om jag skulle med så tvekade jag inte överhuvudtaget på att tacka ja!

 

Jag gick där i skogen och höll ett vakande öga på min far och hans fru för att slippa tappa bort dem, samtidigt som jag noggrant kikade efter kantareller, men trots detta så lyckades jag komma ifrån de båda två och stod ett tag helt förvirrad och smått panikslagen över att inte ha en aning om åt vilket håll jag skulle gå för att komma tillbaka till bilen där vi parkerade den. Överallt runtomkring mig så såg ju allt likadant ut... Jag försökte ignorera paniken som for upp inom mig och visste att jag på ett eller annat vis skulle hitta tillbaka, tids nog. Så jag fortsatte att gå och leta kantareller.

 

Plötsligt så ser jag någon en bit längre fram. Jag rusar fram till personen och ser till min glädje att det är pappas fru! ...Efter denna upplevelse så var jag sedan extra noga med att hålla mig i närheten av min far eller hans fru hela tiden tills vi åkte hem, och nästa gång jag är ute i skogen så ska jag banne mig slå på GPS:en så att jag utan problem kan hitta tillbaka till vår startpunkt!

 

Och kantareller det fick jag med mig en hel del hem som vi bland annat använde i vår köttgryta som lagades till middag. Supergott!