Våra tidigare nattbesvär, hur går det egentligen?
Jag har ju tidigare nämnt att barnen sover dåligt och har mardrömmar, samt kissar ner sig flera gånger per natt. Kisserierna har bättrat sig enormt och nu för tiden sker nästan inga olyckor varken under dagen eller på natten för någon av barnen, det är bara L som enligt henne själv "råkar" kissa på sig när jag är hemma, men i nästan aldrig när hon är hemma hos sina far- eller morföräldrar, hemma hos någon annan eller med sin pappa. Knasunge ♡. Jag är trots det här väldigt nöjd med bådas framsteg!
Nätterna när det kommer till sömnen är dock den samma, oftast. Båda barnen kan vakna om nätterna och skrika rakt ut eller ligga och gråta och utropa ord som "nej!", "jag vill inte" eller "aahh"... Typ. Det låter hemskt och varken jag eller deras far förstår vad det handlar om. Lägger jag barnen intill mig och håller om dem eller kliar dem på ryggen brukar de lugna ner sig och somna om ganska fort. Någon som har eller har haft liknande problem med sina små där hemma?
