Hur ska jag ta mig igenom det här?
Hej fina läsare, nu är jag här igen för att gnälla av mig lite...
Snart är det dags för skolan att dra igång igen och vi har nyligen fått veta våra nya seminarie- och arbetsgrupper. Naturligtvis är jag - till min stora förfäran - ENSAM av oss alla från pendlingsgruppen i både min seminariegrupp och i arbetsgruppen. Fy fan alltså. Mitt hjärta slår fort som bara den och de negativa tankarna tar överhanden direkt. Tanken på att behöva prestera inför en bunt främlingar utan någon som man känner där som stöd skrämmer mig något djävulskt.
MEN! Plötsligt hör jag psykologens röst i bakhuvudet:
- "Se det här som en chans till personlig utveckling." Och vet ni vad? Han kanske har rätt. Det är på tiden att i alla fall försöka övervinna mina personliga rädslor. Jag får helt enkelt ge det en chans och hoppas att ytterligare någon av mina stora farhågor inte inträffar... Skulle det gå så långt att jag blir utfryst, retad eller av någon anledning känner att jag inte hör hemma eller är välkommen i klassen så får jag väl gå och gråta ut hos han som är kursansvarig. Jag hade faktiskt mina funderingar på att ta upp mitt mående och min rädsla inför terminsstarten för honom redan nu och hoppas på att han kunde omplacera mig... men när man tänker efter... Hur låter det egentligen? Jag borde ju i alla fall försöka ge min nya klass en chans och som sagt ta tillvara på tillfället som ges. Det hår kanske hjälper mig en bit på vägen för att komma över min sociala fobi. Såklart finns rädslan, ångesten och oron finns hela tiden där och jag är livrädd inför den kommande workshopen, det kan jag erkänna. Suck. Jag måste tillåta mig själv att vara rädd, samtidigt som jag försöker se framåt och vända tankarna till något positivt. Det är ändå min framtid det handlar om.
Jag som längtade så mycket tills skolan började känner nu istället att jag vill inte. Jag hoppas verkligen att den här terminen går fort. Men återigen: JAG SKA BANNE MIG KLARA DET HÄR! Jag får ta en dag i taget, tillåta mig själv att gråta ut och må piss och skit vissa dagar, jag får väl klaga ut här på bloggen och ta ut mina aggressioner på min omgivning vissa gånger, men jag ska klara det.
