Jag förstår inte...
Jag förstår inte själv. Jag kan helt enkelt inte hantera det, hur mycket jag än försöker. All den här rädslan och oron inom mig. Det är inte normalt. Jag har aldrig riktigt känt mig normal. Och ingen verkar kunna hjälpa mig.
"Grunden till din ångest och all din rädsla ligger hos dig och endast du själv kan få bukt med din ångest du känner", det var orden som jag fick tillbaka när jag sökte hjälp för mina besvär. Men ja, såklart att grunden till allt ligger hos mig själv! Jag behöver dock vägledning och lite hjälp på vägen för att ta mig vidare här i livet och förhoppningsvis slippa all den här smärtan, galenskapen och oron som ligger och bubblar inom mig liksom, för jag klarar det inte på egen hand, är det så svårt att förstå? Hur ska man gå tillväga för att hitta rätt sorts hjälp? Och kan man någonsin bli fri från den här så kallade sjukdomen? Så många frågor som jag aldrig lyckats få några vettiga svar på...
Näe, i morgon är det banne mig dags att ta tag i problemet ännu en gång. God natt.
